Om att äga en travhäst
Läste dessa raderna hos Erik Ersson på Travnet och OJ så rätt den karlen har! Speciellt vid de sista raderna, att hur trevlig man än är som hästskötare är det dock de sista orden från tränaren som gäller.
Läs och begrunda:
Äga häst luktar skit
och är bara jobbigt
Läs och begrunda:
Äga häst luktar skit
och är bara jobbigt
Så kom då dagen alla gått och väntat på…Det wake up call som visar att den kris som det viskats om i svensk travsport faktiskt existerar. Men…
Rent ärligt, det är år 2010, vem fan vill äga häst?
För ett par hundra år sedan kanske det var det snabbaste färdmedlet. Nej, nu köper jag hellre en fräsig sportbil. För 15.000 kr i månaden så får jag en ganska bra försäkring, service och avbetalningsplan.
Det är slitsamt att äga travhäst.
Travhästar springer på kvällen, efter jobbet. Då måste jag ta minst en halv semesterdag för att åka iväg och kolla på den. Två-tre timmar i bil, enkel resa. För tre minuters spänning. Lite klappande i stallet och sen hem igen, två-tre timmar. I bästa fall med en prissumma i bagaget, allt för ofta med en olycksalig gunga i ryggen.
I stallet luktar det skit.
Jag som tycker att det är jobbigt att gå ner till Webhallen för att köpa ett dataspel (det är en trappa ner och kanske 300 meter dit). Jag är van vid två klick och instant gratification.
Ska jag köpa en unghäst så kostar det (kostade) 50-150.000 om jag skulle ha en rimlig chans att slåss i storloppen. Sen ska jag vänta i två år? Hajar du? Två år, innan hästen börjar springa in deg? Om två år vet jag inte var jag bor, jag vet ju inte ens om jag lever?
Det tar för lång tid att få en häst till start.
Och något dummare än att köpa en starthäst finns väl knappt. Starthästar kan bara vara två saker, antingen uttömda eller på tok för dyra.
Jag väntar på ett andelskoncept för 2010.
Nej, ska jag äga häst så ska jag göra det framför datorn. Kunna köpa mig ett ben i en häst, mer räcker inte en arbetarlön till. Jag vill kontinuerligt kunna följa träningsrapporterna via webben. Se Webb-TV från veckans alla jobb. Få en värmningsrapport via ett streamat telefonsamtal med tränaren. Följa loppet i ATG-live. Få en SMS-rapportering efter loppet. Delaktighet utan att röra mig en meter.
Forntiden möter framtiden
Galet eller hur? Och maken till en mer oteknisk värld än travet får man leta efter. Även om det finns lysande undantag (Läs. Jörgen Westholm). Men en sak är jag säker på. Att de framtida målgrupperna är datorvana. De är vana att pumpas med intryck och upplevelser. De ser säkert gärna ett besök i ett stall eller på en travbana som ett mycket välkommet avbrott i vardagen.
Men att äga travhäst är ett långsiktigt ansvarstagande. Tålamodsprövande och dyrbart. Skönt att i en intervju på en rosa tidning nära dig få på pränt av det statliga spelbolagets stora chef att det inte ska löna sig att äga häst utan vara en kul grej.
David mot Goliat men ingen medelsvensson
En ganska tråkig inställning där det känns som att man har gett upp redan på förhand? Är det inte drömmen om de stora segrarna som håller en igång i den här branschen? Då har vi snart bara kvar de stora rika som slåss mot de månghövdade ägarskarorna. Ska jag vara ärlig så garvar jag lite åt dem som tycker att man äger en häst när man har en andel i RIX-allsvenskan eller en aktie i Travkompaniet.
Fast egentligen, för de allra flesta så kan det nog räcka. Klappa hästen i stallet, se några spännande lopp. Stå (utanför) vinnarcirkeln. Få känna stämningen på backen, träffa andra delägare. Det summerar faktiskt ganska bra vad det innebär att äga häst. Minus de 20-30.000 om året man lägger på enbart en andel i en häst. Men inte får vi några uppfödare på det?
• Kontentan är att det saknas nya hästägare. Amatörträning av hästar är nuförtiden uteslutet om man ska vara med i matchen, (De stora loppen). Proffsträning och kvalitet på hästen kostar flera hundratusentals kronor. Alltså är ensamägande i stort sett uteslutet. Ska nya målgrupper av "vanligt folk" köpa hästar så får vi 2010 räkna med andelshästar.
Tränarna är ansiktet mot kunden
Alltså måste Timo Nurmos, Kari Lähdekorpi, Åke Svanstedt, Stig H Johansson, Roger Walmann och alla andra stora tränare lyckas ge travets nya kunder helhetsupplevelsen av att äga häst.
Vad innebär då det? Kanske att (alla 10-20 delägarna) får tala med tränaren ett par gånger i veckan, kanske får vara med och diskutera matchningen, får känslan av att vara en viktig besökare när de bjuds in till gården, tas omhand och visas runt under tävlingsdagen.
Mäktar grabbarna det? Knappast, det kan inte ens förväntas av en tränare med 150 hästar. Men är det inte sant i sig? Just nu säljer tränarna enbart på resultat. Men när det inte räcker med resultat för att gå runt i sitt hästägande så krävs andra "mjukare värden". Och hur trevliga skötarna än är så vågar jag säga att de flesta hästägare vill ha det där sista ordet från just tränarna.
(Ja, här finns goda nischmöjligheter som några, men ändå förvånansvärt få tränare redan listat ut)
Erik Ersson
[email protected]
Rent ärligt, det är år 2010, vem fan vill äga häst?
För ett par hundra år sedan kanske det var det snabbaste färdmedlet. Nej, nu köper jag hellre en fräsig sportbil. För 15.000 kr i månaden så får jag en ganska bra försäkring, service och avbetalningsplan.
Det är slitsamt att äga travhäst.
Travhästar springer på kvällen, efter jobbet. Då måste jag ta minst en halv semesterdag för att åka iväg och kolla på den. Två-tre timmar i bil, enkel resa. För tre minuters spänning. Lite klappande i stallet och sen hem igen, två-tre timmar. I bästa fall med en prissumma i bagaget, allt för ofta med en olycksalig gunga i ryggen.
I stallet luktar det skit.
Jag som tycker att det är jobbigt att gå ner till Webhallen för att köpa ett dataspel (det är en trappa ner och kanske 300 meter dit). Jag är van vid två klick och instant gratification.
Ska jag köpa en unghäst så kostar det (kostade) 50-150.000 om jag skulle ha en rimlig chans att slåss i storloppen. Sen ska jag vänta i två år? Hajar du? Två år, innan hästen börjar springa in deg? Om två år vet jag inte var jag bor, jag vet ju inte ens om jag lever?
Det tar för lång tid att få en häst till start.
Och något dummare än att köpa en starthäst finns väl knappt. Starthästar kan bara vara två saker, antingen uttömda eller på tok för dyra.
Jag väntar på ett andelskoncept för 2010.
Nej, ska jag äga häst så ska jag göra det framför datorn. Kunna köpa mig ett ben i en häst, mer räcker inte en arbetarlön till. Jag vill kontinuerligt kunna följa träningsrapporterna via webben. Se Webb-TV från veckans alla jobb. Få en värmningsrapport via ett streamat telefonsamtal med tränaren. Följa loppet i ATG-live. Få en SMS-rapportering efter loppet. Delaktighet utan att röra mig en meter.
Forntiden möter framtiden
Galet eller hur? Och maken till en mer oteknisk värld än travet får man leta efter. Även om det finns lysande undantag (Läs. Jörgen Westholm). Men en sak är jag säker på. Att de framtida målgrupperna är datorvana. De är vana att pumpas med intryck och upplevelser. De ser säkert gärna ett besök i ett stall eller på en travbana som ett mycket välkommet avbrott i vardagen.
Men att äga travhäst är ett långsiktigt ansvarstagande. Tålamodsprövande och dyrbart. Skönt att i en intervju på en rosa tidning nära dig få på pränt av det statliga spelbolagets stora chef att det inte ska löna sig att äga häst utan vara en kul grej.
David mot Goliat men ingen medelsvensson
En ganska tråkig inställning där det känns som att man har gett upp redan på förhand? Är det inte drömmen om de stora segrarna som håller en igång i den här branschen? Då har vi snart bara kvar de stora rika som slåss mot de månghövdade ägarskarorna. Ska jag vara ärlig så garvar jag lite åt dem som tycker att man äger en häst när man har en andel i RIX-allsvenskan eller en aktie i Travkompaniet.
Fast egentligen, för de allra flesta så kan det nog räcka. Klappa hästen i stallet, se några spännande lopp. Stå (utanför) vinnarcirkeln. Få känna stämningen på backen, träffa andra delägare. Det summerar faktiskt ganska bra vad det innebär att äga häst. Minus de 20-30.000 om året man lägger på enbart en andel i en häst. Men inte får vi några uppfödare på det?
• Kontentan är att det saknas nya hästägare. Amatörträning av hästar är nuförtiden uteslutet om man ska vara med i matchen, (De stora loppen). Proffsträning och kvalitet på hästen kostar flera hundratusentals kronor. Alltså är ensamägande i stort sett uteslutet. Ska nya målgrupper av "vanligt folk" köpa hästar så får vi 2010 räkna med andelshästar.
Tränarna är ansiktet mot kunden
Alltså måste Timo Nurmos, Kari Lähdekorpi, Åke Svanstedt, Stig H Johansson, Roger Walmann och alla andra stora tränare lyckas ge travets nya kunder helhetsupplevelsen av att äga häst.
Vad innebär då det? Kanske att (alla 10-20 delägarna) får tala med tränaren ett par gånger i veckan, kanske får vara med och diskutera matchningen, får känslan av att vara en viktig besökare när de bjuds in till gården, tas omhand och visas runt under tävlingsdagen.
Mäktar grabbarna det? Knappast, det kan inte ens förväntas av en tränare med 150 hästar. Men är det inte sant i sig? Just nu säljer tränarna enbart på resultat. Men när det inte räcker med resultat för att gå runt i sitt hästägande så krävs andra "mjukare värden". Och hur trevliga skötarna än är så vågar jag säga att de flesta hästägare vill ha det där sista ordet från just tränarna.
(Ja, här finns goda nischmöjligheter som några, men ändå förvånansvärt få tränare redan listat ut)
Erik Ersson
[email protected]
Kommentarer
Trackback
